Godkväll säger jag och en sovande Albin!
Albin är vad denna blogg kommer att ha i centrum för det mesta är det tänkt. Han är en liten tollar kille (Nova Scotia Duck Tolling Retriever) på snart 5 månader. Han är född den 15:e augusti 2011 i Stehag, Skåne. Hans riktiga namn (Kennelnamn) är Kanadickens Piccadilly Of SiSa.
Jag tänkte berätta om dagen då Albin flyttade hem till mig, David och våra två katter Apan och Mollie.

Den 17:e oktober flög jag (Isabella) och min vän Therese ned till Skåne för att hämta hem honom. Det gick dock inte som en dans på rosor som vi tänkt...
Vi var på Arlanda i god tid, checkade in över en timme innan planet skulle gå. Kom vi med planet? Nej, det gjorde vi inte! Damen (kärringen) som stog vid gaten och tog emot alla där man går på planet, hon stängde gaten 10-15 minuter för tidigt och inte ropade de något i högtalarna. Arga och otroligt stressade (mest jag såklart) fick vi rusa runt på hela Arlanda för att köpa nya biljetter. Det tog sin lilla tid då ingen utav oss hade tillräckligt med pengar så min sambo fick rycka in och det tog också sin tid.
Tillslut kom vi äntligen med ett cirka 2 timmar senare flyg. Flygresan gick bra och vi landade "i tid".
Kjell, Albíns uppfödare hämtade oss på flygplatsen och körde oss hem till dem. När vi kom dit möttes vi utav ett litet gäng skällande tollare. Lena, Albins uppfödare mötte oss i dörren och där innanför var dem. Albin och hans 9 syskon (en hade redan åkt till sitt nya hem). De var helt underbara allihopa. Lena tog upp min lilla kille och jag blev kär direkt! Jag visste inte innan vem av alla dessa sötingar som skulle bli min, men jag var mer än nöjd, han hade en sådan teckning som jag hade önskat!
Vi fick en liten fika/lunch och skrev på papper och pratade. Tänk nu var han min!
Efter ett par timmar hos Lena och Kjell, körde Lena oss till flygplatsen. Denna gång var Albin med oss. Jag kunde inte riktigt förstå att det faktiskt hände!
Det var första gången lillkillen åkta bil och det gick bra, efter cirka 10 minuters pipande och oroligt rörande fram och tillbaka somnade han mellan mig och Tess.

Allt gick bra, fram tills det var dags att flyga. Vi satt längst bak och Albin låg i sin väska (man måste ha dem i det när man flyger) under sätet framför oss. Han skrek och skrek och pep och pep och gnällde och gnällde. nDet skar i båda våra hjärtan. Det kändes så hemskt att inte få ta upp honom när han har var så rädd, men när vi lyft så somnade han och sov hela resan hem. När vi landat var han i chock och jag fick dra/lyfta upp honom ur väskan. På flygplatsen mötte David och Carlos oss och de båda blev lite kära tror jag;)
Innan vi for hem tog vi en sävng till McDonalds för lite mat i Stockholm, Albin fick smaka sitta första pomesfrites, han gillade det!
När vi kom hem fick han träffa Mollie, vår lilla katt som bara är cirka 2 månader äldre än Albin. Han fick smaka på hennes tass haha. Båda blev rädda för varandra och Albin sökte trygghet i husses famn.
Sedan var det läggdags då vi inte var hemma före 23 och det hade varit en lång dag för oss båda! Han sov HELA natten och jag var så tacksam.

Så kom Albin hem till oss och har nu bott här i snart 3 månader, känns som mycket längre! Idag är Albin och Mollie bästa kompisar, gammelgubben Apan accepterar Albin så länge han inte kommer för nära;)
Nu ligger Albin på golvet vid trappan och sover, det är där han har bäst koll på vad som händer i huset (han har blivit en liten vaktis;)). Vi väntar på husse, sedan blir det sovdags!

Puss och kram Albin och Isabella

Albin på flygplatsen i Skåne innan vi gick ombord.