Nu på eftermiddagen såg Albin så ledsen ut och jag fick dåligt samvete för att vi inte busar så ofta nu när vi bor i lägenhet. Förr när vi bodde i hus busade vi vilt flera gånger om dagen och jag saknar det. Så jag tog med mig Albin på en promenad till Klosterparken. Påvägen dit övade vi lite fotgående när vi mötte folk och det gick toppen med vissa undantag då han gärna vill lukta efter de vi gått förbi. När vi kom till klosterparken och jag såg att vi var de enda där så tog jag av kopplet och vi körde lite fritt springande med inkallning. Körde även fotgående och massa bus i snön. Det bara lyste i ögonen på Albin! Sedan avslutade vi med att jag antingen sätter Albin eller platslägger honom, går/springer iväg och efter ett tag ropar jag: KOM! Och han är så duktig på det, aldrig blir det fel. Springer raka vägen till matte. La in att han ska sätta sig fot när han kommit fram. Duktiga och glada killen gör mig lycklig när inte allt annat är som man vill.